Sov skitkasst inatt igen. Såå frustrerande! Vill sova...!

Det har annars varit en ganska lugn dag idag med. Inte hänt så mycket direkt. Började dagen som vanligt med städning efter frukost. Fick städa en toalett. Usch, haha! ;) Jag och städning är inte direkt kompisar om man säger så.

Till lunch sen blev det nån grönsakssoppa typ (kommer inte ihåg vad den hette), och till efterrätt blåbär- och hallonpaj med vaniljsås. Det var rätt gott faktiskt. :P Fast det tog lite lång tid så jag fick vila på rummet sen. Har fått för mig lite konstiga saker och får inte äta för fort och inte äta upp först (vet - är lite knäpp). Tankar jag troligtvis måste jobba med...

Sen lyssnade vi på en slags föreläsning om att välja glädje eller nåt. Var väl okej. Efter mellanmålet gick jag och en till ut och gick, och sen har det inte hänt så mycket mer.

Har fått in en massa rutiner i dagarna nu och de går faktiskt hyfsat fort på så sätt. Ikväll blir det nog TV-tittande igen och gröt till kvällis. Ha en trevlig kväll!!!

/E med två i

Tittade tillbaka i arkivet på bloggen då jag började blogga, och det är sjukt hur långt jag har kommit sen dess och hur mycket som har förändrats, speciellt mina tankar. Jag är inte alls rädd för mat på så sätt, jag har gått upp typ 10 kilo och är normalviktig, vilket jag inte varit på ett år ungefär, jag har inte samma behov och tvångstankar att jag måste röra mig och förbränna konstant, jag räknar inte kalorier eller så längre. Visst har jag en bit kvar, än är jag inte frisk. Har fortfarande tankar kvar kring kroppen och vikten och lite ångest då och då, men inte på samma sätt som då. Det är lätt att man glömmer bort alla framsteg man har gjort, och då kan det vara bra att kunna gå tillbaka och påminna sig själv. Glöm inte bort alla framsteg ni gör, små som stora! De är ännu ett steg mot ett friskt liv!

Utan den hjälp jag faktiskt fått skulle jag nog ha varit död vid det här laget faktiskt. Jag hade aldrig kunnat ta mig dit jag är nu på egen hand. Det har varit tufft, och jag tvivlar fortfarande på om jag verkligen vill det här, men jag hoppas det är värt det i slutändan.

Alla ni där ute som kämpar med en ätstörning - KÄMPA PÅ! Ni är värda ett friskt och fritt liv, så ge inte upp! Ni är fantastiska och duger precis som ni är! Beundrar er alla som kämpar där ute mot denna djävulska sjukdom. Tillsammans ska vi klara det här! Älskar er alla!  

/E med två i