Dagen började riktigt hopplöst och jag kände hur anorexin hade ett stadigt grepp om mig. Jag bara avskydde den då och vad den gjorde med mig och fick mig att göra. Så frukstansvärt trött på att må så här! Men jag tror att jag samtidigt är rädd att släppa taget om ätstörningen, den är som en "trygghet", en falsk sådan, och hur kommer mitt liv vra utan den. Kommer jag verkligen att må bättre? För kan inte minnas att jag mådde så bra innan den heller... Kommer mitt liv någonsin bli bra??

Var ute och gick efter frukost och sen gjorde jag inte så mycket. Efter mellis, som blev kesella med hallon (urgott verkligen!), så åkte jag och mamma iväg och övningskörde samt handlade. Mådde mycket bättre då och har mer energi och ork nu. Var helt matt och orkeslös i morse och det krävdes en viljeansträngning att bara ställa sig upp.

Men fick handlat en hel del faktiskt och vi kom hem lagom till middagen, då det blev lax, mums! Nu är man riktigt mätt och belåten!

Ikväll ska jag spela mitt nya spel och kanske testa en Alpro Soya dessert om jag vågar. Verkar mumsig! 

Imorrn kanske det bär av till Tidaholm en stund, så kanske inte har tid att blogga, får se. Annars ska jag till tandis och ha körlektion också. Blir nog bra!

/E med två i