Har inte hänt så mycket idag. Åkt till skolan och varit där som vanligt. Jobbade på hyfsat i alla fall och vi slutade lite tidigare, vilket var skönt. Har varit svinigt kallt ute och man fryser nästan ihjäl så fort man går utanför dörren känns det som. Men dagen har ändå rullat på och nu ska man bara ta det lugnt I guess, händer nog inte så mycket.

Måendet är lite sådär just nu och jag känner mig bara allmänt kass, misslyckad och dålig. Är bara trött på allt med anorexin just nu, men ändå ska det vara så svårt att lämna den... Jag förstår bara inte... Vill inte att mitt liv ska styras av en massa rädslor och tankar! När ska jag våga ta steget mot friheten...? Får ta och jobba på den där motivationsboken antar jag...

/E med två i

En sak som verkligen upprör mig är när folk verligen inte förstår allvaret med ätstörningar och hur illa de verkligen är. Fick höra av en att han hellre skulle ha haft anorexia än att gått igenom det han gjort. Ursäkta, men hur fan kan han säga så? Han vet ju inte hur det är att ha anorexi, så hur kan han då säga en sån sak överhuvudtaget? Jag kan ju inte säga att jag hellre hade gått igenom det han gjort istället för att ha haft anorexi, för jag vet ju inte vad han gått igenom eller hur det har varit så jag har ingen rätt att säga så då. Det går liksom inte att jämföra!

Folk viftar liksom bort ätstörningar och anser dem inte alls så allvarliga. Men jag förstår dem också - ätstörningar är ingen lätt sak att förstå sig på - det är knappt så jag själv förstår mig på det! Men det ger dem ingen rätt att säga en sån sak ändå. För det är tufft, jääävligt tufft, att både ha och tillfriskna från en ätstörning. Ätstörningar har liksom de högsta dödstalen bland de psykiska sjukdomarna! Så man borde tänka sig för innan man säger en sån sak...

Men de flesta tror ju att allting handlar om maten och man vill bli smal och kan inte för sitt liv förstå varför man väljer att inte äta - Mat är ju gott liksom! Men det handlar ju om så mycket mer! Så mycket att man inte kan sammanfatta allt bara så där och försöka förklara. Alla med ätstörningar har olika anledningar till varför de insjuknat, man kanske vill känna att man har kontroll över något, känna att man duger och räcker till, man vill bli nöjd med sig själv, vilket man aldrig blir i en ätstörning, man vill känna sig lyckad och duktig - det handlar om så mycket! Kan nog säga att alla med ätstörningar har dålig självkänsla och mår dåligt av en eller annan anledning. Det är inte bara att äta!

Och man ska verkligen inte sträva efter att ha någon ätstörning heller. Ätstörningar är sjukdomar - och allvarliga såna! Och alla ätstörningar är det, inte bara anorexia som många tror är "den värsta", för det är helt fel. Om man ser någon har ätstörda problem eller märker att man själv har problem ska man söka hjälp så fort som möjligt, för obehandlad leder det till döden. Det finns inget vakcert eller bra med det, utan att det bara förstör och tar ifrån dig allt du har och sårar så många runt om dig.

Jag tycker man borde lära ut folk mer kunskap om ätstörningar, hur hemskt det är och hur mycket det påverkar och förstör. Tycker man borde lära ut sånt i skolan faktiskt.

Var bara tvungen att få ur mig detta, för blir bara så upprörd och nästan hjälplös när jag är med om sånt här, för vet inte hur jag ska få folk att förstå...

Men alla där ute som kämpar med ätstörningar - ge inte upp! Vi får kämpa tillsammans mot ett friskt och fritt liv som inte kontrolleras av några dumma tankar, rädslor eller känslor! Vi ska vinna det här kriget och vi får inte sluta kämpa förrän vi har gjort det! Ni är grymt bra och fina allihop och ska inte behöva ha det så här! Livet väntar på oss, så vad väntar vi på? Kram på er!

/E med två i