Har varit en ganska seg dag idag. Varit ute och gått en del, och sen efter lunch tittade solen fram och jag solade någon timme. Det var härligt!  

Sen bar det av till mottagningen. Sköterskan som jobbar där kom och ville väga mig och så innan mötet och jag blev jättechockad. Ingen hade sagt nånting om någon vikt idag! Vi pratade lite och hon frågade varför jag blev så chockad och om jag trixade nånting med vikten innan. Jag bekände att jag brukar dricka mängder med vatten innan. Hon var ändå förstående, att sånt förekommer. Det blev lite jobbigt att prata om det ett tag.

.Jag fick väga mig själv sen, och självklart var vikten mycket lägre än vad den var förra veckan... Men jag tror jag har gått upp lite i alla fall. Men om mina föräldrar skulle få reda på min vikt skulle de flippa ur totalt...

På mötet var jag på ganska dåligt humör och sa inte så mycket. Vi pratade i alla fall om hur det hade gått det senaste och om Varberg. Allting verkar vara klart och vi väntar bara på att de ska kalla oss så ska jag åka dit och göra ett studiebesök och bedömningssamtal. Det ska gå ganska snabbt att få svar tydligen, vilket känns skönt. Men jag är också orolig. Tänk om jag inte är tillräckligt sjuk. Det känns inte så. Jag har knappt någon ångest alls när det gäller maten. Men får väl se vad de säger där borta. Men det känns som om jag kan göra det på egen hand hemma om jag bara bestämmer mig.

Nu stänger mottagingen i ett par veckor så jag ska vägas på BUP så länge. 

/E med två i  

Händer inte så mycket idag, har inget direkt planerat mer än mötet på mottagningen. Så kommer nog att bli en lång, ovärd och tråkig dag.

Mår lite sådär annars. Det är lite bättre än vad det var igår, men inte riktigt helt okej. Har ingen vidare lust att äta. Vill bli frisk, men vill inte gå upp i vikt. Förstår att de sakerna inte går ihop. Svårt.

Pappa har semster nu, så han kommer hålla mer koll på mig nu. Ååååh, varför ska det vara så här?? Blir så trött på alltihop...

/E med två i