Det känns riktigt jobbigt just nu. Orkar ingenting. Orkar inte försöka vara social och hålla igång samtal som sedan dör ut, orkar inte med att inte få respons, orkar inte med att känna mig så här ensam... Vill just nu bara härifrån, komma hem där min familj och mina underbara vänner är. Där jag kan vara mig själv. Hatar den här känslan! Hatar att den återkommer i mitt liv gång på gång... Känner mig så misslyckad och jobbig. Vet inte vad jag ska ta mig till...! Är bara så trött...!
Mår illa av det jag ser i spegeln också. Vill bara skära av mig allt fett som jag samlat på mig. Magen står ut på mig som om jag vore gravid och låren går i princip ihop... Allt är bara så äckligt mjukt...!
Imorrn är det vikt också och jag får börja lägga upp mina måltider själv. Får väl se hur det kommer att gå... Är lite nervös.
/E med två i
Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
12 augusti 2012 20:13
Försök att inte tänka så, jag tror att flera som är där har exakt samma känsla som du, att de är ensamma. Att du är stor är bara dumheter och det vet du också. Det är sjukdomen som gör försök till att dra dig neråt igen, slå tillbaka och fortsätt ät.
kram
http://patriciac.blogg.se
fanny
12 augusti 2012 20:17
Vad jobbigt att känna att man inte passar in:( Jag har haft turen på pkv att min bästa vän också är här. Så det känns tryggt. Att ha varandra. Jag tror det kommer gå jätte bra för dig att lägga upp maten själv:) Kram!:*
http://blanchettheart.blogpsot.se
Helping
12 augusti 2012 20:22
Eveliina! Vad får dig att känna så? Du är en vanlig, underbar tjej! Du har ett bra liv med en bra familj och bra vänner, du har ett liv fullt av möjligheter, slösa inte bort det!
Hur kan du säga att dina lår går ihop? Gör mig en tjänst, ställ dig med fotsulorna ihop och ta sedan igenom handen, så ser du att de inte alls går ihop! Och även om de gör det betyder det inte att man tjock, inte alls. Mina går ihop, jag är normal, likaså mina vänner. Är du verkligen lycklig nu när du är extremt smal, eller var du lyckligare som normalviktig?
KÄMPA <3
Eveliina med två i
13 augusti 2012 15:31
Har bara en känsla av att det är så, och ser en massa tecken på att det är så. Kanske har jag bara fått allt om bakfoten, men hatar att det blir så... Hoppas det blir bättre så småningom! Saknar mitt liv där hemma med vänner och familj!
Men vill inte ha det så :( Känns bara så jobbigt... Vet inte om jag någonsin varit direkt lycklig faktiskt, men jag tyckte om mig själv mer när jag var smalare...
Tack
L
12 augusti 2012 22:47
det kommer gåså bra imorgon, och ibland är det bra att vara för sig själv och stå ut i sina känslor. känslorna är inget som kommer att bestå, det kommer och går.
att lägga upp maten kommer gå bra, tänk vad du tror är lagom och så ta lite till, det brukar bli bra!
och sen tillslut tar du utan att tänka på det,
kramis! och vilket väder de varit i helgen, toppen!
gick förbi capio igår och det var massa tjejer ute på balkongen :)
http://bestigaberg.blogg.se
Eveliina med två i
13 augusti 2012 15:39
Tack :) Hoppas verkligen du har rätt, är trött på att känna så här!
Fast är ändå rädd för att ta för mycket... x)
Verkligen underbart! :) Åh, gjorde du??? :D Jag satt förmodligen och virkade där då!! Skulle sagt hej, haha!
Vad är ditt lösenord och så till din blogg? Om jag får läsa den?
Massa kramar!
Lisa
13 augusti 2012 12:21
En fråga bara, vem har du som behandlare? Jag har själv varit i Varberg och tycker det är det bästa stället som finns, jag är så glad som fick chansen att komma dit så försök stå ut även om det är jobbigt. Det finns ett liv utanför Capio sen. Försök sätta upp några långsiktiga mål för dig själv, varje gång det känns jobbigt så påminn dig om dina målsättningar och varför det är värt att kämpa. Det GÅR att komma ur ätstörningen. Lyssna på dem i Varberg, både din behandlare och personalen för de vet och har erfarenhet. Kämpa på!!