Har alltså kommit fram nu och redan hunnit has samtal med min behandlare, ätit lunch och packat upp i mitt rum. Till lunch blev det KORVgryta. Hatar korv och det är det första man får när man kommer hit! Och man får inte lämna något så fick äta upp allt ändå. Usch! Dessutom får man inte ha tuggummi här! avlider lite. Tar jämt ett eller två tuggummi efter jag ätit, känner mig så ofräsch i munnen annars. Så vet inte hur jag ska klara mig utan dom, haha.
Men det känns inte som om jag egentligen behöver vara här om man ser till de andra tjejerna här. Jag åt upp lunchen utan problem och har ingen ångest fastän det var korv. Så är rädd art alla ska undra vad jag gör här när jag inte känner mig så sjuk... Får väl sehur det kommer att gå. Får inte ens ta promenader, så det kommer nog att vara jobbigt. Och portionerna är mycket större än jag är van vid och får dessutom inte lägga upp min mat själv. och det kändes lite obehagligt när personalen kollade igenom alla mina grejer när de packade upp. Men hoppas jag kommer in i alla rutiner och så snart och känner mig mer som hemma. Tror faktiskt inte jag behöver stanna här så länge.

/E med två i

I'm on my way to brighter days. Förhoppningsvis.

/E med två i

I'm on my way to brighter days. Förhoppningsvis.

/E med två i

Nu är kvällsmaten avklarad och den gick utan problem. Har dock ont i magen efter middagen, vet inte varför riktigt. Har i alla fall överlevt helgen mer eller mindre. Så imorrn bär det av mot Varberg. Är rätt så nervös. Det är spännande men är samtidigt rädd.Tänk så kommer jag inte in ändå? Tänk så blir jag inte kompis med någon utan får vara helt själv? Tänk så trivs jag inte alls och vill bara bort därifrån? Tänk så misslyckas behandlingen och jag kommer aldrig att bli frisk?

Har en massa såna här tankar nu. Så typiskt mig att hålla på att oroa mig för allt möjligt. Men vill så gärna att det ska bli bra, det här är min chans till att bli frisk! Och vill också få nya kompisar där borta och inte vara helt forever alone. Men ska bli skönt att komma hemifrån nu. Tror verkligen att jag behöver det. Orkar inte kämpa hemma längre, så jag tror Varberg är precis vad jag behöver just nu! Nu ska jag bli frisk! 

Tror det blir en avlastning för mina föräldrar också. De behöver inte se efter någon hela tiden, sitta med vid måltider, tjafsa om att det är för lite mat, bråka om att jag rör på mig för mycket, all oro som jag orsakat dom... Tror de kan slappna av lite nu. Är så ledsen för allt jag orsakat dom och mina underbara vänner! Men nu ska det bli ändring på allt! Det lovar jag!!

/E med två i

Har skött mig väldigt bra med maten idag och har lite ångest nu. Varför har jag ätit så mycket? Har inte rört på mig så mycket heller förutom en lite för lång promenad. Mina föräldrar sa till ännu en gång och det blev en massa strul sen när jag ville till stan och träffa Elin. De ville inte släppa iväg mig, fastän jag ätit allt jag ska, och om de gjorde det skulle min pappa sitta med en bit bort för att kolla så jag inte rörde på mig. Då brast det för mig och jag ville bara fly bort från allting. Satt och grät och orkade inte mer, det blev för mycket! Hatade mitt liv just då! Sa att jag inte ville äta mer och mamma började hotas med att det inte skulle bli något Varberg igen och att jag är för sjuk för det och jag mådde bara ännu sämre. Orkar inte med att läggas in på sjukhus igen och inte ha något liv där. Hatade det stället! Mitt uppe i mitt sammanbrott kommer Elin och lyste upp tillvaron. Tack gumman för att du fick mig att må mycket bättre!  

Har i alla fall ätit hela middag nu. Det blev hamburgarkött med pasta. Var ganska menlöst och hade ingen direkt lust att äta fastän jag var hungrig. Har som sagt lite ångest för allt jag ätit idag. Men nu har jag snart överlevt den här fasansfulla helgen...

/E med två i

Dagen började väl en aning bättre än igår. Ätit det jag ska men drog sen ut på en lite för lång promenad och min föräldrar blev upprörda. Mamma är rädd att jag ska vara för sjuk och ha för dåliga värden för att komma till Varberg. Det hoppas jag verkligen inte! Är så sjukt taggad på det och står inte ut med anorexin länge till! Det känns som om Varberg verkligen kommer i grevens tid.

Har i alla fall böjat packa nu. Har lyckats fylla två reseväskor med bara kläder än så länge. Känns som om jag tar med lite för mycket kanske, men hellre för mycket än för lite liksom.

Ska kanske träffa Elin senare och säga hej då till henne. Kommer sakna alla jättemycket! Vet liksom inte hur länge jag blir borta och när jag får komma hem och så. Får liksom inte ta emot besök de första tre veckorna. Det kommer bli det längsta någonsin jag har varit hemifrån utan mina föräldrar. Men det ska nog gå bra. Hoppas bara jag inte får någon slags superhemlängtan.

Det känns bättre nu faktiskt och jag har ätit både mellanmålet och middagen utan större problem eller ångest. Har inte rört på mig något mer direkt, utan bara suttit i solstolen och solat nu när det varit så fint väder ute. Fast vill ut och gå! Varför kan jag inte ha ett liv som alla andra och kunna göra det när jag vill?? Kan inte riktigt se mig som frisk, utan alla de här tankarna på mat, kalorier och motion. De har blivit en så stor del i mitt liv nu.

Till middag åt vi i alla fall grillspett och någon potatis- och grönsaksblandning. Det var rätt gott, men kan inte påstå att jag kunde direkt njuta av maten. Ibland undrar jag ens varför jag äter för att det känns så meningslöst. Känns då som om jag äter för andras skull och för att de vill det, inte för min egen. Undrar hur jag kommer att överleva morgondagen. Har bestämt mig att inte smygträna något den här helgen och än så länge har jag hållt det. Känns lite jobbigt, men får väl försöka strunta i det eller nåt.

/E med två i

Helgen har startat katastrofalt och blivit lika hemsk som jag fruktade att den skulle bli. Mamma kom på mig med att gå extra på min promenad och allting har bara gått utför. Har plötsligt fått jättestark ångest och bara tanken på mat och nästa måltid får mig att vilja dö. Fattar inte hur jag ska klara mig till på måndag...! Åt inget mellanmål och fick bara i mig lite vid lunchen. Tankarna är så sjukt starka just nu...! Vill bara kunna stänga av dem. De gör så ont...! Mamma hotar med inläggning på avdelningen igen och att det kanske inte blir något Varberg. Är jätterädd att det blir så. Vill så gärna komma dit oc vill inte sumpa allting två dagar innan! Som att snubbla på målsnöret. Men jag vet inte hur jag ska kunna äta alla dessa måltider och knappt få röra på mig... Vill inte gå upp i vikt... Förstår inte var all denna ångest har kommit från, nyss hade jag ju knappt någon alls...! Kan det bara inte vara måndag nu...!

/E med två i