Kvällsmaten blev mycket jobbigare än väntat. Tänkte att det skulle gå lika bra som resten av måltiderna hade gjort, men mamma hade redan förberett. Hon hade gjort i ordning ett stort glas apelsinjuice, en macka med massor med smör och två stora feta ostskivor och ett ägg. Fick för första gången på riktigt länge panik inför att äta. Skrapade bort det mesta av smöret, men åt ändå upp mackan. Det som var svårast var det där feta glaset med juicen. Det var fyllt till bredden och allt skrek inom mig: "DRICK DET INTE! DET ÄR FÖR MYCKET!". Det såg så hemskt mycket ut. Och mamma blev arg för att jag inte kunde dricka det och jag blev ledsen och gick från bordet.

Efter att mamma lugnat ner sig en del tog hon mig till bordet och jag fick mäta upp en och en halv deciliter själv istället. Det tog emot, men till slut så drack jag det. Försökte tänka på mina kompisar och alla grejer vi planerar att göra. Jag får inte gå ner mer i vikt! Försöker intala mig att det är värt det. Putta bort alla jobbiga tankar och tänka på allt roligt jag ska få uppleva i livet, bara jag går upp i vikt.

Hanterar tankarna ändå ganska bra nu, men sen när jag väl börjar gå upp i vikt igen vet jag inte hur det kommer att gå med det. Kommer förmodligen blir mycket jobbigare. Hoppas verkligen att det kommer vara värt det och att det blir bättre snart...

/E med två i

Läkarsamtalet var ganska jobbigt. Satt mest tyst och mumlade och det blev även lite tårar. Vi pratade om hur det hade gått sen senaste samtalet. Vad som hade gått fel. Hur vi skulle ta oss vidare. Mådde rätt kasst. Men jag tror att en ganska stor anledning till att jag gått ner så mycket det senaste är för att skolan slutade och jag fick så mycket ledig tid! Anorexin tog mer plats då och allt har bara blivit värre och värre och gått ur kontroll.

Vi pratade även om inläggningen i Göteborg. Det skulle ta ungefär tre månader att ha någon som helst chans att komma in, och det är ju inte ens säkert att jag gör det... Så deras förslag var Capio anorexicenter i Varberg istället, som verkar vara ungefär lika bra och ha mindre väntetid. De har ingen tidsbegränsning på deras vård heller, och jag hoppas att jag får hjälp där så småningom.

Pappa har semster nästa vecka så då ska han börja bevaka mig mycket mer. Känns hemskt. Vet inte hur det kommer att vara, men det kommer nog bli jobbigt...

Har invägning och samtal på fredag igen och då måste jag ha gått upp i vikt. Annars kommer de förmodligen dra in på min frihet och då vet jag inte vad jag gör. Om de tar ifrån mig friheten att gå på fester och träffa kompisar kommer jag tappa all motivation till att överhuvudtaget äta. Så nu ska jag kämpa på till på fredag och förhoppningsvis kommer det att märkas på vågen! Har skött mig exemplariskt idag om jag får säga det själv. Ätit upp allt än så länge. Fast mamma och pappa vill att jag ska dricka en näringsdryck också, men det vill jag inte. Känns ändå förvånantsvärt bra, för att jag har ätit så mycket känns det som. Hoppas jag klarar det här!

Var en stund med Nikki och Elin efter samtalet. Har bara så underbara vänner som betyder allt för mig! De förgyllde min dag och förgyller mitt liv! Utan dem vore jag ingenting eller ha någonting att kämpa för. Är så glad att jag har dem! Önskar jag kunde vara med dom hela tiden, för det känns mycket lättare när jag är med dom. Älskar er något enormt!  

/E med två i

Har inte hunnit blogga mer förrän nu. Igår kväll åkte jag och några kompisar ut ochbara körde runt lite och umgicks. Det var riktigt trevligt. Senare på kvällen hade jag, mamma och pappa ett gräl. Vi pratade om min vikt och vad som behövdes göra för att vända på den. De frågade mig hur det kunde komma sig att jag gått ner så mycket i vikt det senaste. De vill att jag ska börja med en näringsdryck per dag. Hell no! Hatar dom där näringsdryckerna! De får en att gå upp i vikt som en galning enligt mig. Klarar inte av dom! De är mer tveksamma till att släppa iväg mig på grejer nu och vet inte om jag kommer att få gå på några kommande fester. De kommer nog bevaka mig mycket mer nu också. Usch! Men har bestämt mig att jag ska skärpa mig mycket mer med maten. Har ätit upp allt idag, och då menar jag allt. Hoppas att de ser mina ansträngningar och att det räcker...

Ska på läkarsamtal om en stund och efter det ska jag vara med Nikki och Elin. Det blir super! Saknar dom så! Om nu pappa vill släppa iväg mig...

/E med två i