Thessan

10 juni 2012 18:25

det är bara bra med mig, varit hemma hos mamma å ätit middag. Missnöjd med vädret bara, hade planerat en joggingtur men det ösregnar så det blir nog lite tv å virkning istället =) Usch vad jobbigt med alla dubbelkänslor, hur man än gör känns det fel, jag minns det där. Men jag lovar dig, går du emot dom sjuka tankarna tillräckligt mycket kommer dom att ge sig, det kanske inte känns så men detär så! Ta hand om dig.kram

Eveliina med två i

10 juni 2012 18:48

Vad roligt :D Synd, fast det låter också bra det med ;)
Ja, vet inte riktigt vad jag vill eller vart jag är på väg. Känner mig så splittrad liksom. Det känns svårt just nu.
Det är bara det att jag aldrig gör det typ :/ Vet inte hur jag ska hitta viljan att bli frisk, vill det nog inte tillräckligt mycket liksom... Känner mig hemsk. Ta hand om dig med! Massa kramar!

Thessan

10 juni 2012 18:54

Det är svårt ibland, minns att jag tyckte det var svårt nästan jämnt...det är just det som är så svårt, det finns ingen medicin i världen som hjälper, det enda som hjälper är viljan å kampen för det frisk livet hos den som själv är drabbad. jag hittade viljan i kampen att få behålla å umgås med mina vänner å familj istället för att lägga all tid på en sjukdom. När livet på psyk blev en vardag kämpade jag ännu mer, jag klarade inte av att bli inlåst och bli ifråntagen den frihet en frisk människa har. Försök att var nöjd med dig själv å din kropp, den är din närmsta vän å den kommer följa dig genom hela livet. kram

Eveliina med två i

10 juni 2012 20:16

Hade varit väldigt enkelt om det fanns någon sorts medicin som hade kunnat ta för att bli frisk bara så där.
Förstår vad du menar, det är HEMSKT att vara inspärrad och inte få göra nånting, bara äta och gå upp i vikt. Jag har ju kommit en bra bit även om man glömmer bort det ibland, och jag är inte framme än. Jag vill ju bli fri och så, men jag vet inte om det är tillräckligt. :( Vet inte riktigt hur jag ska hitta den där viljan.
Du har så rätt, så rätt! Borde vara tacksam för det jag har, att det ska vara så svårt! Kram!

Thessan

11 juni 2012 07:26

ibland måste man pminns sig om det som varit för att orka kämpa vidare. du skriver att du redan har kommit en bit på vägen, du har med andra ordredan kämpat en hel del. om du skulle ge upp nu, vad var då det hårda kämpandet som du redan tagit dig igenom för nytta??? ibland måste man tänka bakåt för att komma frammåt. idag kommer en amistävling upp på bloggen, titta gärna in hos mig då! kram

Eveliina med två i

11 juni 2012 16:29

Jag vet :( Du har så rätt! Att ge upp är att följa den bekväma och fega vägen. Jag liksom kastar bara bort allt genom att fortsätta lyssna på anorexin.
Åh, vad roligt, jag är med! :D Kram!