Har varit hemska dagar på sistone med mycket skrik, bråk och ångest. Speciellt med min pappa. Blir knäpp på honom och vill knappt ha någoting med honom att göra för han förstår inte! Förstår inte hur svårt det är att äta mer, att få ångest, tänka på alla kalorier...! Han kan inte stötta mig heller som mamma gör. Han har t.o.m sagt att hon inte bryr sig om mig, att det är bara han som gör det... FUCK THAT SHIT! Och när jag hade som svårast att äta middagen igår (som helt uteblev till slut) frågade han mig om jag ville ha sås till och mjukt bröd! FFS!!! VAD TÄNKER HAN MED??! Är så otroligt trött på han för att han inte fattar! Behövde massa tröst igår också... Det enda han gjorde var att klappa tafatt (Snarare känna efter hur smal jag blivit) på ryggen och säga att jag måste komma till bordet och äta upp. PUCKO!!!!

Men imorrn har jag och mamma lagt upp ett matschema som jag ska följa och det känns bra och något jag skulle kunna börja med. Hoppas jag inte får någon ångest och i så fall att jag kan hantera den. FACE THE FEAR! Jag tror jag klarar det! Önska mig lycka till!

Gjorde mig lite Lucia-fin igår ;) Hoppas ni hade en mysig lucia, allihopa! :)

Några julkort somjag har gjort. Är så nöjd med en del att jag inte vill ge bort dem. x)

/Kramar E med två i